Glädjande

Har varit hela dagen på sjukhuset, det blev lite komplikationer så jag fick stanna kvar hela dagen och nu är man äntligen hemma men känner sig som ett föl som ska ta sina första steg, det tog mig lång tid att ta mig upp och ner för trappan. Så kvällen ska bara bestå av soffläge. Tyvärr blir jag hemma imorgon också från jobbet och det hade jag inte räknat med, men eftersom jag inte vet hur lång tid det tar att  få tillbaka känseln i benet så blev det så. Läkaren kom och pratade med mig innan jag for hem och då fick jag höra något trevligt, en tjej i södra Sverige fick samma sak som jag fick vid förlossningen, men eftersom den här läkaren har varit med mig sen 1990 så visste han direkt vad det handlade om så de satt in behandling på henne på en gång med tanke på vad som hänt mig, så hon klarar sig med en medicinering och utan smärttoppar. Det var tur för henne att min gamla läkare jobbade där nere när det hände henne så slipper hon ha samma helvete som jag kan ha.