Jag börjar väl bli tjatig, men det går inte att glömma helt, men det går att gå vidare. Det kändes som jag var nära döden så gott som varje helg å det var jag ju å ibland kommer alla dessa hemska minnen upp. Jag skulle vilja hjälpa utsatta kvinnor, men hur gör jag det? Det konstiga är att jag inte har blivit rädd för män för jag vet att de flesta är goa, vanliga killar
Nu är jag sjuk har blivit förkyld å inte törs jag hälsa på Roger heller för Alex ska åka till värmen på lördag å jag vill inte riskera att han blir smittad så man får väl sitta lite halv förkyld i sin ensamhet, men det går ju det oxå. Jag blir less för jag var så sugen att börja träna på det nygamla stället å köra lite step up å vad det ska bli kul, längtar, längtar, längtar
0 kommentarer:
Skicka en kommentar